Vinnartexter febr-10

IMG_0042
Foto: Veronica

Första skrivartävlingen på 10-talet avslutad

Jury: Veronica Grönte och Sigrid Brant
De vinnande bidragen finns att läsa längst ner på sidan.
På grund av för få tävlingsbidrag har vi endast kunnat utnämna 2 vinnare.

Grattis Anna Nygren och Eva Wegelid!

Texterna har trovärdigt gestaltade karaktärer som känns igen i grovplanering och gestaltning. Bidragens planering i berättarmodellen har en uppbyggnad som är realistisk, där vändpunkter och mittpunkt förstärker den dramatiska uppbyggnaden och skapar framåtförelse.

Tävlingsbidraget - vad innebar det?

Längst ner på sidan visas hur tävlingen var upplagd.

1:a pris - Valfritt bokprojekt på upp till 300 sidor, värde ca 1 250 kr.

Priset är skänkt av Solentro

P7030195

Anna Nygren, student, Norrköping

Din text skapar en stark närvarokänsla.
Rakt på. Inga onödiga fraser. Inga krusiduller. Fräscht. Verkligt. Trovärdigt. Sant.
Läsaren kommer nära. Kommer in. Blir Laura. Precis en tonårings tankar och känslor.
En speciell problematik som bli allmängiltig på det sätt du gestaltar den.
I din grovplanering beskriver du Lauras lärare som en viktig karaktär och du avslutar detta inledningskapitel genom att plantera läraren. Snyggt.

Hur känns det?
Det känns helt fantastiskt. Det är oerhört roligt när människor tycker om mina texter och berörs av dem.

Vad tyckte du om tävlingens uppläggning?
Tävlingsupplägget var annorlunda och spännande. Jag har inte skrivit enligt den här metoden tidigare, så det var roligt att prova. Jag gillar att det var ganska fritt, då fick jag möjlighet att liksom utforska en idé som jag haft ett tag.

Hur vill du gå vidare med ditt skrivande?
Jag skriver för att jag har så många historier i mitt huvud som bara vill ut, jag vill fortsätta skriva och prova på att skriva längre texter, vilket det här ger mig möjlighet till. När jag skriver försöker jag skriva om sådant som andra kan känna igen sig i, så att mina texter kanske kan hjälpa någon, ge någon tröst eller inspiration.

2:e pris - Tryckning av två böcker med hård pärm. Valfritt antal sidor.

Priset är skänkt av Tryckeriet Vitterleken.

Eva

Eva Wegelid, lärare, Täby

En text som berör, vackert gestaltad i ett stillsamt tempo.
Ord och formuleringar skapar tydliga inre bilder.
Läsaren anar... och drar slutsatser i undertexten,
blir nyfiken och vill läsa mera.
Intressanta människoöden som många kan känna igen sig i.

Hur känns det?
Jag är väldigt stolt över mig själv! Det är första gången jag deltar i en skrivartävling, men förmodligen inte den sista.

Vad tyckte du om tävlingens uppläggning?
Att vara "tvungen" att fylla i karaktärsbeskrivningen och grovplaneringen var till stor nytta. Jag är övertygad om att min text blev mer trovärdig tack vare dessa moment.

Hur vill du gå vidare med ditt skrivande?
Vad som händer med Sommarens sista ros låter jag stå öppet. Tills vidare håller jag utkik efter andra skrivartävlingar. Det är viktigt för mig att ha en morot för mitt skrivande. - Friskis och Svettis har just nu en novelltävling, som faller mig i smaken. Prissumman är 5000 kronor och om det är jag som vinner, kommer de pengarna att gå till en skrivarkurs med Veronica Grönte och Maketemetoden!

Är det något mer du vill tillägga?
Jag vill rikta ett stort tack till Slussenpennorna Emma, Harald, Niklas och Åsa för användbar respons på mina texter. Deras uppmuntran och engagemang hjälpte mig att komma vidare med mitt tävlingsbidrag. (Slussenpennorna är deltagarna på skrivarkursen på Orust/Slussen som Veronica var ledare för.)
.





Här följer de båda texterna, inledningskapitel till längre berättelser.

P7030195

1:a pris - Anna Nygren, Norrköping

Laura

Att vara femton är att vara fel. Så fruktansvärt fel. Jag vet det för jag är femton. Och fel. Jag är inte vuxen, jag är inte barn, bara mittemellan. Det finns säkert de som gillar det. Det gör inte jag. Jag har aldrig supit. Jag har aldrig knullat. Det är sånt man ska göra när man är femton. Jag undrar hur det känns.

Jag brukar tänka att jag befinner mig i fel ålder. Att jag egentligen inte alls är femton. Att jag bara råkat hamna här av en slump, av misstag.

Jag.
Laura.
Femton.
För kort.
Smal.
Brunt hår.
Finnar.
MVG.

Det är tydligen jag. Eller inte. Det är det alla ser. Och när man är femton är det det som syns som finns. Som räknas.

Mamma säger att det är för att de andra är avundsjuka för att jag är så duktig, att de egentligen önskar att de var som jag. Att det är därför jag alltid blir över. Men det var fan trettio år sen mamma var femton så hon har inte en aning om vad hon pratar om. Oj, förlåt, jag svär ju inte. Det är ingen som är avundsjuk på mig. Betyg är bara några bokstäver på ett papper. Men för min del är de tydligen allt, för jag är MVG-barn, jag är inget annat för det är ingen som brytt sig om att ta reda på något mer om mig.

Människor som man är avundsjuk på är såna som är bra på något, alltså något som räknas, typ sport, möjligtvis något musikaliskt, fast coolt alltså, inte klassiskt piano. Och så människor som är snygga såklart, de är man avundsjuk på. Som hon som gick ut nian förra året. I C-klassen, hon var modellsnygg. Sen är man avundsjuk på dem som är roliga, fast inte fånigt pajasroliga utan moget roliga, och de som har kontakter (alltså som vet vilket nummer man ska ringa en fredagkväll, som kommer in på Palace utan att behöva visa leg, och så vidare, du fattar), och de som helt enkelt bara är coola. Jag passar inte in på någon av de här beskrivningarna. Jag är bara så... fel. Och man är inte avundsjuk på dem som har bra betyg.

De som har bra betyg fjäskar. Det vet alla. Så jag antar att jag också fjäskar. Det är inget som jag gör medvetet. Det bara blir så, jag hittar lärarna, vet vad de vill ha, vet hur de tänker. De är så mycket enklare än alla andra femtonåringar. Visserligen har jag väl genomskådat dem också, åtminstone delvis. Men det hjälper inte, de tycker inte om mig i alla fall. Lärarna tycker om mig, jag är nog en sån som vuxna tycker om, kanske för att jag egentligen inte är femton. För tonåringar tycker väl ingen om?

Jag är femton år och jag har aldrig varit kär. Jag är bara lite desperat. Har jag inga hormoner? Ibland undrar jag. Mamma säger att det är normalt. Men mamma är ju mamma och hon måste ju trösta mig, älska mig, tala om för mig att jag är bra, så vad mamma säger räknas inte.

Jag har aldrig varit ihop med någon. Inte ens när jag var åtta och alla var ihop, helst med femsex killar samtidigt, och killarna i sin tur hade minst lika många tjejer. Snacka om bigami. Eller multigami kanske man kallar det, om det är så många. Men jag hade ingen då heller. Jag frågade chans en gång. Han sa nej. Å andra sidan har jag inga vänner heller. Fast jag har haft. Tror jag. Fast jag vet inte, det är så lätt att börja tvivla när det inte finns någon kvar.

Det känns som om jag växt ur staden, eller staden, samhället är nog ett bättre ord, byhålan kanske. Småstad. På sommaren kommer inga turister hit, på vintern kommer ännu färre. Folket flyr härifrån så fort de bara kan, staden blir övergiven, tömd på allt blod. Som tur är (för staden alltså) kommer det då och då nya människor, nyblivna föräldrar som vill ge sina små barn en trygg och lugn uppväxt utanför den farliga storstan. Allting är dött, fastfruset, bedövat, nersövt. Jag kan inte andas ordentligt. Det finns inte tillräckligt många människor för att någon av dem ska kunna vara den rätta för mig. I en större stad, med ett större urval av potentiella vänner kanske jag också skulle kunna få någon.

Jag tänker för mycket, jag skriver ner för mycket. Om jag kunde vara lite mer femtonårigt hjärndöd skulle jag kanske kunna trivas. Men det är svårt att låta bli att tänka, det finns inte så mycket annat att göra. Imorgon har jag svenska. Det är bra. Med Kristina. Hon är bra. Jag älskar att skriva, men jag fattar inte varför, för jag är ju femton och tonåringar hatar att formulera sina meningslösa tankar på papper. Men Kristina tycker det är bra att jag tycker om att skriva. Bra att någon blir glad i alla fall.

Eva

2:a pris - Eva Wegelid, Täby

Sommarens sista ros

Malte

Det är något magiskt med vatten. Just i denna stund stilla och blankt som en nyputsad spegel, där bilden av en man träder fram. Armmusklerna har minskat i omfång, liksom håret på hans huvud. Men glimten i de mörka ögonen finns kvar, samma glimt som i kombination med en välutvecklad verbal förmåga gett honom en sådan framgång bland kvinnorna.

Malte känner med handen i vattnet och konstaterar att badsäsongen håller på att gå mot sitt slut. De obligatoriska morgondoppen slutade han med när Karin dog och lämnade honom ensam i funkisvillan vid havet. Huset är visserligen onödigt stort, liksom det var under deras mer än 30 år som man och hustru. De två sovrummen på ovanvåningen stod länge och gapade av längtan efter att fyllas av barnaskratt.

Han lämnar stranden och passerar den lilla vägen som skiljer havet från tomten. Bilar och bussar kör alldeles för fort i sin iver att hinna fram till djurparken runt hörnet.

Just som han med bestämda steg passerar genom den vita trägrinden, skymtar han något rött på marken, men kaffesuget är för stort för att han ska ge det röda någon större notis. Han gör en mental anteckning om att undersöka saken vid ett senare tillfälle.

Väl framme vid ytterdörren skyndar han in i det blåmålade köket för att göra i ordning kvällskaffet. Köksklockan tickar tålmodigt på den blommiga fondväggen.

Korgstolen står och väntar på honom på den slitna verandan. Malte njuter av kvällssolens värme och låter sig utmanas av korsordets långsökta ledtrådar. Tänkandet tar på krafterna och han glider snart in i ett tillstånd mellan sömn och vakenhet, omsluten av doften av nyklippt gräs. Sommaren är på väg mot höst och snart får grannens flitigt använda gräsklippare en välförtjänt vila i det pedantiskt inredda förrådet.

Själv är han betydligt mer återhållsam med att slita på sina trädgårdsredskap, den lummiga tomten är precis i hans smak. Vildvuxen är den synonym han hört grannen använda bakom den täta syrenhäcken.

Plötsligt har han det! Den lilla tuppluren har fått de sista bokstäverna i korsordet att falla på plats. Han suger belåtet på sin pipa, tillfreds med att hjärnkontoret fortfarande har öppet.

Impulsivt reser han sig ur korgstolen och går för att undersöka det okända röda. Han låter inte den stela kroppen hindra honom, stelheten är bara ett bevis på att han har suttit alldeles för länge.

Maria

- Mamma, jag vill att du stannar här hos oss. Det är så mycket jag vill fråga dig om, viskar Maria, samtidigt som hon baddar sin mors heta panna med en fuktig handduk. Moderns andning är tung, hon får ta sats för att svara.

- Älsklingen min, jag kommer alltid att finnas hos dig.

Maria ser sig omkring i det funktionellt inredda rummet. Den höj- och sänkbara sjukhussängen med iskalla kromade gavlar står mitt i rummet. En färgglad tavla gör ett misslyckat försök att lätta upp stämningen. Sjukhusdoften får henne att må illa, hon har avskytt den stickande känslan i näsan ända sedan hon som sexåring opererade bort polyperna. Historien om hur hon uppkäftigt sa emot den norske läkaren, när hon inte förstod vad han sa, har berättats om och om igen liksom så många andra berättelser där hon själv och hennes storebror stått i centrum.

Helst vill hon minnas hur hon efter den korta sjukhusvistelsen blev uppvaktad som en glassätande prinsessa hemma i barnkammaren. Hennes älskade pappa hade läst oändligt med sagor under tiden mamman hade skött sitt arbete på restaurangen.

Det slår henne att hon alltid varit pappas favorit, liksom hennes bror varit mammas pojke. Hon fylls av värme när hon tänker på sin trygga uppväxt i den tegelklädda villan på Södervägen. Mamman bodde kvar där fortfarande, trots att barnen sedan länge var utflugna.

Men glädjen är kortvarig och ersätts snart av en oerhörd ilska över att livet drabbat henne så hårt. Den slitsamma skilsmässan från Thomas hade precis varit ett fullbordat faktum när beskedet om pappans plötsliga död i en bilolycka hade nått henne som ett slag i magen.

Och nu detta, mammans sjukdom som smugit sig fram som en tjuv om natten. Hon hade gärna gett allt hon ägde till denna fega tjuv. Allt utom världens mest underbara mamma.

Malte

Malte skrattar åt sig själv och hoppas att ingen ser honom där han kryper runt bland buskar och ogräs på jakt efter den röda skatten.

En envisare människa än Malte är svår att hitta, något som hans kära hustru ofta hade påpekat. Huruvida hon tyckte att det var en positiv eller negativ egenskap, framgick aldrig. Men det berodde väl på sammanhanget. Malte är övertygad om att allt har en fram- och en baksida. Ingenting är enbart svart eller vitt.

När nyfikenheten till slut får sitt svar, fylls hans hjärta av minnen. Den ensamma röda rosen får honom att tänka på Vera, kvinnan han försökt att glömma. Löftet han gav henne, har varit omänskligt att hålla. Malte blickar ut över havet och bestämmer sig: Nu är det dags, nu är tiden inne.

Maria

Natten har varit sömnlös. Gång på gång har hon vaknat, svettig av märkliga drömmar. Pojkarnas lugna andetag har gett henne tröst när hon tassat uppför trappan för att stoppa om dem.  Barnrummen ligger på ovanvåningen i det lilla radhuset hon flyttade till efter skilsmässan. Hennes eget sovrum är bekvämt nära köket, dit hon går för att dricka vatten varje gång hon vaknar.

Efter frukosten skjutsar hon pojkarna till Thomas, som bor i en lägenhet i samma område. Överlämnandet blir kort. Stämningen mellan henne och Thomas är ansträngd, de håller enbart skenet uppe för sönernas skull.

Hennes röda Toyota Corolla är funktionell, men skulle inte vinna någon skönhetstävling med sina stora rostfläckar. Hon parkerar på sjukhusets stora parkering och tar hissen upp till avdelningen där hennes mamma befunnit sig den senaste månaden.

Maria har bestämt sig: Idag ska hon ställa frågan hon aldrig vågat ställa. Snart är det för sent.

_____________________________________

Tävlingens uppläggning

Ditt tävlingsbidrag är endast en grovplanering av din berättelse - idéer som kan utvecklas till en kortare eller längre historia - bli en roman, teaterpjäs eller spelfilm. Ditt tävlingsbidrag är en prosatext. Dramaturgin, berättandets grammatik, är utgångspunkten under förberedelserna. Tävlingsbidraget består av sex små delar.

1. Ett ifyllt karaktärsschema med beskrivning av den fiktiva (eller verkliga) huvudkaraktären
1b. Tomt karaktärsschema att fylla i här.
2. En presentation av huvudkaraktären utifrån karaktärsschemat
3. En kort gestaltande text av huvudkaraktären i sin bostad.
4. En grovplanering av hela berättelsen i berättarmall. Här ett exempel om en fiskgjuse.
4b. Tom berättarmodell att fylla i här.
5. En text som inleder berättelsen. Läs vinnartexterna och inspireras. (Prosa)
6. Några tankar kring budskap och målgrupp.

____________________________________

Läs om författarskolan utan avgift. MaketeMetodens författarskola. Helg- och sommarkurser för allmänhet och pedagoger i samarbete med Kurser.se.

Skrivarkurs

Gå en skrivarkurs som kompetensutveckling! Helgskrivarkurser och sommarskrivarkurser. Medlemmar i LR har 20% rabatt på författarskolans deltagaravgift.


Sidtopp


aaaaaaaaaaa Student

Pennvässaren ges ut på Studentlitteratur.

Utveckla ditt och dina elevers skrivande till nästa nivå!

Prenumerera på Inspirationsbrev - skrivtips, tävlingar och kurser.
Skrivarkurser - helg och sommarkurser via Författarskola.se
MaketeMetodens metodik Skrivarcommunity - Skrivboken.nu
Skrivarkurser i samarbete med Kurser.se

Skarmavbild 2014-11-07 kl. 22.51.28

__________________________________________________________

Kontakt: Veronica Grönte 073-90 12 12 5  veronica@makete.se www.forfattarskola.se

Sitemap

Webbproduktion av Carlén Communications