Berättelsen - en genre med låg status

I skolan behöver vi lära oss
att berätta och skriva på olika sätt,
för olika syften, i olika ämnen och i olika genrer.

Olika texttyper - gemensam struktur

En tidningsartikel, en labbrapport, en argumentation eller en berättelse
är helt olika typer av texter men har ändå mycket gemensamt.
De har alla en början, en mitt och ett slut.
De har alla en röd tråd som gör kommunikationen möjlig.

Hur kan vi utvecklas i konsten att nå fram med våra olika budskap?

Berättelsen är grunden

Ett enkelt och lustfyllt sätt att lära sig använda olika genrer
är att börja med att lära känna berättelsens grammatik – dramaturgin.
Denna klassiska vetenskap ger oss en verktygslåda,
en gemensam begreppsapparat som hjälper oss skapa meningsfulla textsamtal,
för att både text och författare ska kunna utvecklas.

Berättelsen har i vissa sammanhang fått en låg status.
Den betraktas som den enklaste formen av kommunikation,
som det uttryck vi använder oss av när vi inte lärt något annat.

Berättelsen ger förförståelse

Men, genom att vi använder berättelsen,
och lär oss hur den är uppbyggd,
kan vi lättare skapa texter i andra genrer.

Berättelsen skapar nyfikenhet

Berättelsen skapar lust och nyfikenhet
hos elever i alla åldrar, i alla ämnen.
Vi kan skapa en historia om en vattendroppe som vill bli ren,
om en björk som vill dricka vatten eller
om ett ekonomiskt system som vill överleva.
Berättelser väcker intresse.

Berättelsen förklarar samband

Berättelsen förklarar samband på ett naturligt sätt.
I berättelsen finns fakta invävda,
och eleverna minns dem lättare eftersom de finns i ett sammanhang
och är kopplade till en känsla.

Läs om hur vi kan skapa spännande berättelser om naturen.

Berättelsen berör och förändrar mönster

Hur kan vi hjälpa våra elever att nå fram med sina budskap på bästa sätt?
Hur kan deras argumentation och reflektion få fäste?
Hur blir deras debattinlägg slagfärdiga?
Hur kan våra elevers framtida forskningsrapporter nå ut och hjälpa till att förändra världen?

Kanske genom berättelsen?

Vi kan fundera över hur ett nyhetsprogram eller en reklamfilm väcker intresse.
Argumentation brukar inte räcka för att få människor att bryta invanda mönster.
Kanske är det, oavsett genre, de berättande inslagen i ett budskap
som gör att mottagaren blir berörd?

Dramaturgins begrepp underlättar textsamtalet

Med hjälp av dramaturgins begreppsapparat får vi tillgång till
ett gemensamt språk som underlättar textsamtal.

Genrepedagogik

"Genrepedagogik syftar till att utveckla det språk som eleverna behöver för att ta till sig ämnesundervisningen i skolan. Utbildningens fokus är att ge modeller för arbetssätt som ökar elevers förutsättningar att utveckla ämnes- och språkkunskaper samtidigt.

Forskaren/läraren John Polias och genreskolan i Australien ser på texter (muntliga och skriftliga) utifrån deras funktion; är den aktuella texten ett föredrag, en insändare, en jobbansökan, en labbrapport eller väderrapport? Erfarenheterna i Australien av att arbeta med texter och genrer i skolans ämnesvärld uppmärksammas alltmer även i Sverige."

Texten hämtad ur kursinbjudan/Myndigheten för skolutveckling

Basgenrer

"Basgenrer" beskriver betydelseskapande egenskaper hos texter och de är enligt genreskolan fem till antalet:
• berättelse/återberättande
• beskrivning
• förklaring
• instruktion
• ställningstagande

Genrepedagogik även för nybörjaren?

Här följer ett citat ur en magisteruppsats.

Forskarskolan Pedagogiskt arbete
Institutionen för beteendevetenskap och lärande
Linköpings universitet

Genrepedagogik
En explicit modell för språk- och ämnesundervisning
Anniqa Sandell Ring
LIU-IBL/DIPA-A--08/002--SE
MAGISTERUPPSATSER
från Forskarskolan i Pedagogiskt arbete

Sid 23
[...] Christie ger ett exempel på vad det kan leda till när läraren inte är medveten om betydelsen av att skapa ett metaspråk om genre i klassrummet. Exemplet är hämtat från 6-åringar som ska lära sig om kycklingens utveckling. De undersökte tillsammans förloppet på olika sätt, läste beskrivande rapporter och diskuterade vad de upplevde. Därefter bad läraren eleverna att skriva en kort berättelse om kycklingens utveckling utifrån en bildserie. Det visade sig då att
barnen blandade olika genrer när de skrev. De skrev en del av texten i berättande form och en del av texten var mer lik beskrivande rapport, faktatext. Slutsatsen Christie drar av det är att läraren förvirrar barnen genom att låta dem ingå i ett undersökande, experimentellt samanhang för att sedan be dem skriva en berättelse om kycklingen. Den kontext de arbetat i var av en undersökande karaktär och inte en berättande form. Om läraren hade haft kunskap om språkets uppbyggnad och explicit visat på strukturen för den genre klassen arbetat med hade barnen fått hjälp att skriva sin text enligt Christie.

Eleven behöver stöd i att förflytta sig från ett mer vardagligt språk med enkla ord mot ett mer skolrelaterat språk. I praktiken innebär det att eleven kan gå från att berätta och beskriva till att skriva med ett för ämnet passande fackspråk (Cummins, 2000; Gibbons, 2006).

Bidrar genrepedagogiken, använd på detta sätt,
till att nybörjare får en ökad lust att berätta och skriva?
Vore det kanske en fördel att vänta med att introducera den viktiga kunskap,
som genrepedagogiken innebär, tills eleverna upptäckt glädjen i sitt skrivande,
och blivit förtrogna med dramaturgin - berättelsens grammatik?

Allt är berättelser

"Allt är berättelser", brukar min kollega Fredrik Holmberg säga.
Jag håller med och önskar att kännedom om dramaturgin,
berättelsens grammatik, ska kunna bidra till att berättelsen
återfår sin status och ställning som oöverträffat kommunikationsverktyg.
I alla sammanhang - oavsett uttrycksform och genre.

Den listige vet att stoppa in beskrivningar, förklaringar, instruktioner,
argumentationer och ställningstaganden i berättelsens förpackning.

Kunskap i dramaturgi - en självklarhet i vårt samhälle!

Om vi uppfattar berättelsen som en enkel form av kommunikation
kanske vi inte till fullo inser vilken makt berättelsen har, hur den påverkar oss.

Vi har lärt oss rädas retorikerns manipulerande kraft.
Men - berättelsens raffinerade uttryck med dess makt att påverka,
vågar vi inte ens ana.

Berättelsen i den rörliga bildens medium,
med ljudets, ljusets och de olika kameravinklarnas förstärkning,
sköljer ständigt över oss.
Kanske är det ändå berättelsens genre
som vi borde lära oss allra mest om,
arbeta allra mest med i skolan.